Morgon i Duvemåla

Igår morse var jag på väg i bil till en konferens i Emmaboda. Jag var ute i god tid och när jag såg skylten till Duvemåla tänkte jag: "Här har jag inte varit, jag stannar till en stund". En slingrig, hålig grusväg ledde fram till Duvemåla. Det var en underbar morgon. Dimman höll på att lätta, gräset var blött av dagg och det var inte en människa i närheten. Jag läste på informationsskylten om Vilhelm Mobergs mormor som föddes här i Duvemåla 1833. Här hittade Moberg inspiration till sitt utvandrarepos. Kaffestugen var stängd för säsongen och det var tyst och tillbommat. Jag gick en liten runda i hagen och kunde nästan höra tonerna från Björn & Bennys musikal. En inspirerande plats. Själva namnet Duvemåla är vackert också, det ligger som mjuk nougat i munnen. Stärkt av den ljuvliga upplevelsen men lite blöt om skorna fortsatte jag min färd. Jag visste att det skulle bli en varm och solig dag.

/Maria