Trädgårdskaniner

I vintras, när snön låg, upptäckte jag att kaniner hade tagit sig in under skjulet i trädgården. Jag satte för hålet. Det hjälpte ett tag men sen kom ett nytt hål. Jag satte för hål efter hål och svor över kaninerna. För ett tag sedan, när det största hålet av alla hade grävts för att komma förbi mina hinder, bestämde jag mig för att, i alla fall tillfälligtvis, ge upp kampen. Det fanns en desperation i grävandet, tyckte jag.

I lördags ropade Nicklas på mig när han tittade ut genom fönstret. Där, vid skjulet, satt sex kaninungar! Min magkänsla att låta kaninerna få tillträde till sin bohåla var riktig. De hade ju sina ungar där!

Nu låter jag kaninfamiljen få bo där under sommaren. Förutom några små hål då och då i trädgården har de inte ställt till med någon skada. De äter inte på blommor eller annan växtlighet. I alla fall inte i vår trädgård :-)

Och visst är de söta!
Maria