Sommar, sommar, sommar...

Även om jag inte har semester riktigt än så är sommaren verkligen här! Sol, regn och vind - allt hör sommaren till. En annan sak som är sommar för mig är radions sommarpratare. Bara att höra signaturmelodin ger mig en känsla av välbehag. Den som fick inleda årets sommarpratare var Ulf Lundell på midsommardagen och då satt jag klistrad vid radion. Han pratade bland annat om sin nyss bortgångne far, hur bönderna förfular naturen, om livet på Österlen och hur han upplever dagens Sverige. En del av de tankarna känner jag igen från hans musik och litteratur. Och visst kan det ibland upplevas som gnälligt men jag tycker ändå att han har sina poänger. Programmet varvades med skön 60-talsmusik. Uffe har en bit av sig kvar i 60-talet och där trivs han nog allra bäst. Vill du lyssna på programmet kan du göra det här. Att kunna lyssna på sommarprogrammen i efterhand är toppen. Själv ska jag lyssna på fredagens program med Jessika Gedin, hon ska ha hyllat bibliotekarier.

När jag ändå är inne på Lundell fortsätter jag här med en bild jag tog tidigare i vår när jag var i Stockholm. Bilden är tagen med kameran i min mobiltelefon från en tunnelbanevagn vid station Skärmarbrink. Det som skymtar bakom mittpelarna, med grafitti på väggen, är där EMI:s studio låg och där Lundell spelade in sin första skiva. Året var 1975 och skivan hette Vargmåne och innehåller klassikern Sextisju, sextisju. Studion är sedan länge nerlagd men jag spanar alltid efter den när jag åker med gröna linjen. Vi kan väl kalla det en del av den svenska musikhistorien.


/Maria